Risk för strokeskador mäts i mikrocirkulationen

Hjärnhinneblödning är en allvarlig form av stroke med hög risk för komplikationer. Neurokirurgen Fredrik Ginstmans avhandling visar att den kritiska mikrocirkulationen i hjärnan kan mätas för att förstå mer om skaderisken.

En hjärnhinneblödning (aneurysmal subaraknoidalblödning) är en ovanlig men allvarlig form av stroke där ett blodkärl i hjärnhinnorna brister. Drygt tio procent av dem som drabbas avlider redan innan de hinner till sjukhus. Efter den första behandlingen har genomförts i vården, där det blödande pulsåderbråcket (aneurysmet) stängs till, är hjärnan extra känslig. Nya skador kan uppkomma så ofta som hos 30 till 40 procent av patienterna trots att de får intensivvård.

– Vi vill hitta en bättre behandling så att patienterna slipper drabbas av dessa komplikationer. I nuläget kan det vara svårt att förutse om och när de efterföljande hjärnskadorna uppstår, men vi vet att bland annat mikrocirkulationen i hjärnans tunna blodkärl spelar in, säger Fredrik Ginstman, neurokirurg och intensivvårdsläkare vid NIVA, Region Östergötland.

Reagerar på blodproppar i tunna kärl

I ett tvärprofessionellt samarbete med forskare på institutionen för medicinsk teknik på Tekniska fakulteten vid Linköpings universitet har Fredrik Ginstman tagit fram en metod för att mäta hjärnans mikrocirkulation. Laser Dopplertekniken är en avancerad metod som har funnits länge men som här används på ett nytt sätt. Tekniken reagerar på när röda blodkroppar passerar i hjärnans tunnaste kärl och får laserljusets våglängd att ändras.

– Med den nya metoden kan vi mäta hur mikrocirkulationen fungerar och får signaler om blodflödet förändras eller inte. Det ger ett nytt och användbart perspektiv att vi kan mäta blodflödet över tid, vilket skulle kunna användas för att följa risken för nya skador medan patienten får neurokirurgisk intensivvård, säger Fredrik Ginstman.

Kopplas till andra processer i hjärnan

Mätningarna gav stabila resultat med en låg risk för störningar. Undersökningarna visade att hjärnans blodkärl varierade i storlek på ett periodiskt vis (vasomotion) och att vasomotionen varierade över tid och mellan hjärnhalvorna. Ett intressant fynd är att mikrocirkulationen delvis verkar sammanfalla med andra processer i hjärnan och kan kopplas till övervakningsmetoder som används vid neurointensivvård.

Avhandlingen visar också att nya biomarkörer skulle kunna vara till hjälp för att förstå och förutse komplikationer tidigt i sjukdomsförloppet efter en hjärnhinneblödning. I en biokemisk analys hittades bärarproteinet Transthyretin i 9 olika former och enzymet Glyceraldehyde-3-Phosphate Dehydrogenase (GAPDH) som båda varierade över tid efter hjärnhinneblödningen.

Resultaten ger hopp om att kunna utveckla bättre behandlingar för patienter som har drabbats av hjärnhinneblödning, men större studier behöver göras på området.