Ny MR-metod för att bedöma hydrocefalus

Hydrocefalus, också känt som vattenskalle, är en sjukdom som innebär att ett överskott av hjärnvätska samlas i hjärnans vätskefyllda hålrum (ventriklar). Den vanligaste formen är idiopatisk normaltryckshydrocefalus (iNPH) där de vanligaste besvären patienterna drabbas av är en gång- och balansstörning, minnesbesvär och urininkontinens. Behandlingen är att en shunt opereras in som leder bort hjärnvätskan från hjärnan till bukhålan.

– Patienterna är alltid äldre, runt 80 procent förbättras av behandlingen men flera kommer tillbaka en tid efter operationen och har fått tillbaka symptom. Med traditionella röntgenmetoder har vi i vården inte kunnat avgöra om det är shunten det är fel på eller om patienten har fått en annan sjukdom som påverkar resultatet, säger Rafael Turczynski Holmgren, överläkare på neurokirurgiska kliniken, Universitetssjukhuset i Linköping (US).

Avhandlingen bygger på ett samarbete inom neurokirurgiska och neurologiska klinikens NPH-team, CMIV och även Painomics laboratorium vid US. Rafael Turczynski Holmgren har arbetat länge som neurokirurg och behandlat ett stort antal patienter med hydrocefalus.

– De röntgenmetoder vi använder idag är för trubbiga, ger oss inte de svar vi behöver och mina doktorsstudier drivs av många års frustration, funderingar och behovet av en bättre bedömningsmetod, säger Rafael Turczynski Holmgren.

Mäter bredd och djup

I ett samarbete med MR-fysiker Marcel Warntjes vid CMIV har han studerat och utvecklat en speciell typ av MR-metod som mäter volymmåttet, både bredden och djupet på ventriklarna, så kallad volumetri. Resultaten visar att metoden är snabb och pålitlig och det underlättar för patienterna att undersökningstiden har kortats från 30 till tre minuter. I en treårig studie har 50 patienter följts med MR-undersökningar.

– Man ser snabbt och tydligt hur mycket vätska det är i ventriklarna. Genom att jämföra ett tillfälle med ett annat kan man bedöma patienten och om shunten fungerar, säger Rafael Turczynski Holmgren.

– Vi ser mycket tydliga skillnader och kan med hjälp av metoden bättre bedöma om patienter med nya symptom behöver byta shunt eller inte, utan att behöva utsätta dem för smärtsamma och riskabla undersökningar eller operationer. Det är ett stort framsteg att vi nu har en effektiv röntgenmetod att följa patienterna med, säger Rafael Turczynski Holmgren.

Prover på Painomics lab

I avhandlingsarbetet har även prover tagits på iNPH-patienternas hjärnvätska och blod under tre års tid, något som ingen annan forskargrupp har gjort tidigare. Painomics lab som leds av professor Bijar Ghafouri, har undersökt proverna för proteomik, som visar mängden proteiner i hjärnvätskan och blodet, och skillnader mellan friska personer och sjuka patienter med iNPH. Studierna visar tydliga skillnader som tidigare inte har påvisats hos iNPH-patienter. Förhoppningen är att i framtiden kunna ta fram ett ”fingeravtryck” i proteomikmönstret vid iNPH som visar vilka patienter som kan ha nytta av att få en shunt.