Mediaotit, sekretorisk
Nationellt kliniskt kunskapsstöd
Vårdnivå, samverkan och remissrutiner
Vårdnivå och samverkan
Primärvård
Handlägger primärt barn med sekretorisk mediaotit (SOM) och sköter de första 3 månadernas uppföljning. Rekommendera valsalva för äldre barn eller otovent (individuellt, men kan fungera från ca 3 års ålder).
Specialistsjukvård
Barn
- Remiss till ÖNH-kliniken gäller framförallt barn med behov av hörselutredning.
- Barn med dubbelsidig SOM under minst 3 månader, helst bekräftat med B-tympanogram och med misstanke om hörselnedsättning som påverkar den sociala funktionen, språkutveckling eller ger svårigheter i skolan.
- Barn med dubbelsidig SOM under 6 månader, helst bekräftat med B-tympanogram, ska hörseltestas även om symtom på hörselnedsättning inte föreligger. Om primärvårdsenheten saknar utrustning ska barnet remitteras till öron- näs och halsmottagning för hörselmätning. Om normal hörselmätning och ingen misstanke om social hörselnedsättning behöver barnet inte remitteras och heller inte kontrolleras rutinmässigt.
- Barn med funktionshinder som kan påverka kommunikationsförmågan ska remitteras mer frikostigt.
- Barn med ensidig SOM behöver vanligtvis inte rör-behandlas, men ska remitteras om funnits mer än 12 mån eller tidigare om barnet besväras av symtomen.
- Vid SOM under senvåren kan man ofta avvakta med remiss då självläkningen är mycket hög under sommarperioden.
Vuxna och barn över 12
- Nytillkommen ensidig sekretorisk mediaotit hos vuxna och barn över 12 år i mer än 3 veckor utan infektion eller annan förklaring ska remitteras till SVF eller direkt till ÖNH.
- Patienter med transmyringeala rör kontrolleras av ÖNH-läkare.
Rörotit:
Tillfällig sekretion ur rör-öra (rörotit) behandlas i PV eller av ÖNH-läkare. Initialt ges TCPB. Om sekretionen fortsätter ges i första hand lokalbehandling efter odlingssvar och rensugning.
Om patienten är påverkad ges kombination PcV+TCPB redan från början. Vid terapisvikt lämpligt andrahandsantibiotikum. Vid fortsatt sekretion är nästa steg rörextraktion som sker i narkos på ÖNH.
SOM med retraktionstendens lokalt i trumhinnan bör remitteras till ÖNH (risk för cholesteatom-utveckling) liksom också patient med höggradig trumhinneatrofi.
Omfattning av kunskapsstödet
Kunskapsstödet omfattar utredning, behandling och uppföljning av sekretorisk mediaotit (sekretorisk otitis media, SOM, otosalpingit) och riktar sig i första hand till primärvården.
Andra relaterade kunskapsstöd
Om hälsotillståndet
Definition
Sekretorisk otitis media, SOM, (otosalpingit) är ett godartat inflammatoriskt tillstånd där icke purulent vätska ansamlats i mellanörat, bakom en intakt trumhinna. Akuta symtom i form av svår smärta och feber saknas.
Definitionen för kronisk SOM innebär att vätskan funnits under minst tre månader.
Förekomst
SOM kan drabba alla åldrar, men är vanligast hos barn mellan två och fem år. Mer än en femtedel av alla barn drabbas av perioder med långvarig SOM.
Orsaker
SOM uppstår ofta efter en övre luftvägsinfektion eller i efterförloppet till akut mediaotit. Den är vanligtvis spontanläkande men kan ha långdraget förlopp.
Utredning
Symtom
Vanlig symtombild vid SOM är:
- icke akut insjuknande
- lock- eller fyllnadskänsla i örat
- nedsatt hörsel, pratar högt
- ibland beskrivs ett knastrande ljud i örat
- ibland lätt ont och obehag men ingen värk eller svår smärta.
Barn
Vid långdragna uttalade SOM-besvär hos barn ses i enstaka fall:
- försenad språkutveckling
- irritabilitet
- ändrat kommunikationsbeteende.
Anamnes
I anamnesen kan det vara av värde att fånga upp:
- nyligen genomgången förkylning eller akut mediaotit
- nyligen flygresa (tryckskillnad kan bidra)
- eventuell nästäppa, snarkning, munandning
- om barnets joller/språk utvecklas åldersadekvat
- upplevd hörselnedsättning, eller hos små barn indirekta tecken på detta:
- kan barnet höra om en förälder pratar till det från rummet intill?
- vill barnet ha hög volym på TV, musik, spel eller ljudbok?
- reagerar och vänder sig barn mot ljud (röster, telefoner, dörrklockor)?
Status
Diagnosen ställs kliniskt med inspektion av trumhinnor, deras rörlighet samt bedömning av hörseln.
Fynd vid inspektion av trumhinnan med otoskopi/otomikroskopi:
- synlig vätska i mellanörat, ibland med vätskenivåer och luftbubblor
- trumhinnan är oftast genomskinlig, ibland förtjockad eller gråvit, hammarskaftet ses ofta tydligt
- trumhinnan kan vara normalställd eller indragen med nedsatt rörlighet.
SOM diagnostiseras säkrast med inspektion av trumhinnorna i kombination med pneumatisk otoskopi (siegling) eller tympanometri. Att enbart använda otoskopi medför ökad risk för såväl över- som underdiagnostisering.
Handläggning vid utredning
- Diagnosen ställs kliniskt med bedömning av trumhinnor och hörsel.
- Sekretorisk mediaotit hos barn eller vuxen efter nyligen genomgången infektion kräver ingen utredning initialt.
Sekretorisk mediaotit hos tonåring eller vuxen
- Vid sekretorisk mediaotit efter nyligen genomgången infektion krävs ingen utredning initialt.
- Vid ensidig sekretorisk mediaotit utan annan förklaring och utan kronisk öronsjukdom bör huvud-halscancer misstänkas.
- Vid nytillkommen sekretorisk mediaotit utan annan förklaring som inte snabbt normaliseras rekommenderas kontakt med specialiserad vård.
Sekretorisk mediaotit hos barn
Vid sekretorisk mediaotit efter nyligen genomgången infektion krävs ingen utredning initialt.
Ställningstagande till utredning inom specialiserad vård rekommenderas vid sekretorisk mediaotit och
- uttalad hörselpåverkan
- hörselpåverkan som kvarstått under minst tre månader
- funktionshinder som försvårar barnets kommunikation
- misstänkt påverkad talutveckling och/eller beteendepåverkan
- snarkning eller andningsuppehåll som tecken på att barnet har symtomgivande förstoring av tonsiller och adenoid.
Undersökningar
Lämpliga frågor för att utvärdera hörselnedsättning hos yngre barn:
- Är barnets språk/joller adekvat för åldern?
- Kan barnet höra om en förälder pratar till det från rummet intill?
- Vill barnet ha hög volym på TV, musik, spel eller ljudbok?
- Hur fungerar barnet i aktivitet i grupp? Verkar barnet uppträda hyperaktivt eller frånvarande?
Stämgaffeltester kan göras på äldre barn och vuxna:
- Webers test:
- Stämgaffeln placeras på mitten av pannan eller främre delen av hjässan.
- Vid normal hörsel förlägger patienten tonen till mitt i huvudet.
- Lateralisering av tonen till örat med nedsatt hörsel tyder på ett ledningshinder på detta öra.
- Lateralisering av tonen till örat med normal hörsel tyder på en sensorineural skada på örat med nedsatt hörsel.
- Stämgaffeln placeras på mitten av pannan eller främre delen av hjässan.
- Rinnes test:
- Stämgaffeln hålls mot processus mastoideus tills patienten uppger att tonen försvinner.
- Stämgaffeln hålls därefter framför örat.
- Vid normal hörsel hörs åter tonen och testet är normalt, eller så kallat positivt.
- Vid ledningshinder hör patienten inte tonen när stämgaffeln hålls framför örat. Benledningen är då bättre än luftledningen och testet är då patologiskt, eller så kallat negativt.
Differentialdiagnoser
Vanliga differentialdiagnoser är:
- akut mediaotit – övre luftvägsinfektion (ÖLI), smärta (Mediaotit, akut, 1177 för vårdpersonal)
- simplexotit – ÖLI, smärta, bevarad trummhinnerörlighet
- extern otit – ömhet/smärta, i hörselgången ses ödem, rodnad och sekretion
- vaxpropp eller främmande kropp
- dysfunktionell eller helt öppen örontrumpet (tuba aperta) – lockkänsla, ekoupplevelse av eget tal
- adhesiv otit – sammanväxning av trumhinna, mellanörats ben framträder tydligt
- kolesteatom (pärlcysta) – illaluktande flytning, hörselnedsättning, vitgul ibland pärlliknande massa: remiss ÖNH-specialist
- tensor tympani-syndrom – fyllnadskänsla, klickande ljud
- sudden deafness – plötslig påtaglig hörselnedsättning, vanligen ensidigt, normalt öronstatus: remiss ÖNH-specialist.
Vid ensidig sekretorisk mediaotit utan föregående infektion, känd kronisk öronsjukdom eller annan förklaring bör huvud-halscancer uteslutas enligt Standardiserat vårdförlopp huvud- och halscancer, Regionala cancercentrum i samverkan.
Behandling
Handläggning vid behandling
SOM har mycket god prognos, behandling behövs vanligen inte. SOM självläker oftast på några veckor, ibland tar det månader, så i första hand exspektans.
Egenvård
Nedanstående råd kan underlätta för patienten under exspektansperioden:
- Valsalvas manöver (tryckutjämning) — så ofta som möjligt, gärna flera gånger per timme, alternativ med hjälp av autoinflation med näsballong (barn över 5 år)
- avsvällande nässpray om samtidig ÖLI och sekundärt svårt att tryckutjämna
- högläge till natten.
Uppföljning
Barn med ensidig SOM behöver endast remitteras om uttalade symtom föreligger. Vid SOM under senvåren kan man ofta avvakta med remiss då självläkningen är särskilt hög under sommarperioden.
Barn med dubbelsidig SOM utan symtom på hörselnedsättning rekommenderas en ny uppföljning efter ytterligare tre månader
Barn med dubbelsidig SOM (under minst 3 månader) med misstänkt hörselnedsättning med sekundär påverkan på social funktion remitteras till en ÖNH-specialist.
Komplikationer
Komplikationer som kan förekomma vid långvarig SOM är exempelvis:
- utveckling av kronisk otit med kvarstående trumhinneförändringar som kolesteatom (pärlcysta) och adhesiv otit
- bristande språkutveckling hos små barn.
Patientmedverkan och kommunikation
Stöd och information för patient och närstående
Om innehållet
Nationellt innehåll
Godkänt:
2025-08-13
Regionalt innehåll
Godkänt:
2021-02-01
Godkänt av:
Region Östergötland
Senast uppdaterad