Landstinget i Östergötland

Vårdflödet ska förbättras för patienter med benskörhet

[2018-05-24]

Region Östergötland har startat en förstudie till en förbättrad osteoporosprocess som ska stärka vårdkedjan för patienter med benskörhet, osteoporos. ”Vi ser stora möjligheter att minska risken för återfallsfrakturer i patientgruppen”, säger Marta Vergara Valganon, överläkare vid endokrinmedicinska kliniken, Universitetssjukhuset i Linköping.

Bilden visar en läkare som lägger om en hand med bandage.

Om man har benskörhet, osteoporos, är skelettet försvagat och det är lättare att drabbas av benbrott. Ofta krävs inte så stort yttre tryck, och det är vanligt att personer med osteoporos drabbas av benbrott vid fall på samma plan.

– Vi vet att vi i dag missar många patienter med benskörhet eftersom det kan ta lång tid från den första frakturen till att patienten kommer till specialistvården. Ivissa fall missas helt att göra en osteoporosrisk bedömning. Det gör att många underbehandlas, säger Marta Vergara Valganon, överläkare.

Kortare väg

En kortare väg från den första frakturen till benskörhetsmätning skulle spara mycket lidande för patienten och resurser i vården. Det finns redan en osteoporosprocess i Region Östergötland men den behöver förbättras. På uppdrag av vårddirektören har ett arbete med en effektiv vårdprocess startat, som om fattar både specialistvården och primärvården. Arbetet leds av Christina Berggren, enhetschef, och Mona Hedestig, utvecklingsledare vid Verksamhetsutveckling vård och hälsa, i samarbete med Marta Vergara Valganon och Anna Spångeus som är medicinska experter från osteoporosenheten.

En förstudie har kartlagt vilka vårdenheter som möter patienter med osteoporos, och hur patienten remitteras vidare genom vården.

– Bland annat ser vi att patienter med osteoporos kommer i kontakt med en rad olika verksamheter inom vården. Patienten kan vårdas för någon annan diagnos vilket kan göra att man inte upptäcker att patienten har osteoporos och då en risk för ytterligare fallskador som kan leda till frakturer, säger Christina Berggren.

Kartläggningen visar på en kraftig underdiagnostik och underbehandling där endast 17 procent i gruppen får behandling 6 till 12 månader efter sin första fraktur.

Det vanligaste är att osteoporospatienter får benbrott i handlederna, överarmarna, höfterna eller ryggkotorna. I det senare fallet kan ryggraden sjunka ihop och ibland leda till kronisk smärta.

– Överarms- och handledsfrakturer läker ofta ganska komplikationsfritt men om man får en höftfraktur eller kotfrakturer kan detta leda till svår lydande och medicinska komplikationer som följd. Speciellt i dessa fall är det angeläget att hitta patienter med risk tidigt i förloppet för att låta den första frakturen vara den sista, säger Marta Vergara Valganon.

En "frakturkedja"

Målet är att få en samlad vårdkedja för osteoporospatienter, som fungerar som en sorts "frakturkedja" med frakturen i fokus. När patienten väl kommer till sjukvården med sin första fraktur finns en effektiv behandling med läkemedel som är kostnadseffektiva. I en bentäthetsutredning kan med hjälp av röntgen och genomgång av riskfaktorer, se hur hög risk en person har att drabbas av fallskador.

– Vi har alltså goda förutsättningar att hjälpa patienterna om vi bara hittar dem. Man gör en individuell bedömning för varje enskild patient och vid viss risknivå kan man få läkemedel för att förhindra nya frakturer, ofta bisfosfonater, säger Marta Vergara Valganon.

Livsstilsförändringar som passande kost, motion och rökstopp rekommenderas vid allt arbete med att förebygga frakturer, men läkemedel är det viktigaste i detta fall.

Ett första förslag till hur ett standardiserat vårdförlopp kan se ut kommer att presenteras i slutet av juni.

Textansvarig: Maria Carlqvist, 010-103 76 28