Landstinget i Östergötland

Ny ordförande jobbar för global hälsa

[2018-12-07]

Hallå där, Helena Frielingsdorf Lundqvist, specialistläkare i psykiatri vid Vrinnevisjukhuset och forskare och lärare vid Linköpings universitet, som utsetts till ny ordförande för svenska Läkaresällskapets kommitté för global hälsa.

Bilden visar Helena Helena Frielingsdorf Lundqvist

Hur ser du på ditt nya uppdrag?
– Det är roligt eftersom jag tycker att global hälsa är det viktigaste som finns. Jag arbetar i kommittén med representanter från andra lärosäten i Sverige sedan två år och vi ser att världen blir lite bättre för varje dag enligt nästan alla hälsorelaterade mått. Samtidigt finns enorma ojämlikheter kvar att utjämna.

Vilka frågor vill du driva som ordförande?
– Jag vill fortsätta kommitténs arbete med att sprida kunskap och medvetenhet om global hälsa. Vi ordnar konferenser och events och arbetar för att det ska finnas en högkvalitativ undervisning om global hälsa både på läkarprogrammet och andra vårdutbildningar i hela landet. Vi lägger också mycket kraft på att stärka forskningssamarbeten som syftar till att främja global hälsa.

Har du själv arbetat utomlands?
– Ja, bland annat har jag arbetat för Läkare utan gränser, senast som medicinskt ansvarig för ett mellanstort sjukhus med ett flertal mobila kliniker i Centralafrikanska Republiken. Det var mitt under pågående inbördeskrig 2014, och många av den ordinarie sjukvårdspersonalen hade flytt. Vi jobbade mycket med att se till att patienter med till exempel hiv och tuberkulos skulle få adekvat behandling, och utvecklade program med både medicinsk och psykosocial vård för personer som utsatts för sexuellt våld och andra övergrepp. Samtidigt var det malariasäsong, så vår vanligaste patientgrupp på sjukhuset var små barn med svår malaria. Tack vare att det finns bra behandlingsmetoder och möjlighet till blodtransfusion kunde vi rädda livet på de allra flesta.

Tar du med något av det globala arbetet till Östergötland och Vrinnevisjukhuset?
- Som läkare har jag stor nytta av transkulturell kompetens, samt av att ha sett sjukdomar som är ovanliga i Sverige, men som vi behöver känna till i vår mångkulturella vård. Jag undervisar om global hälsa på Linköpings universitet och sprider mina erfarenheter till studenterna och så klart till ST-läkare och andra intresserade på kliniken. Studenterna är mycket aktiva i att arrangera olika evenemang kring globala frågor, och jag medverkade senast i Global health night i Linköping i november, helt arrangerat av studenter.

Vilka globala utmaningar finns inom ditt eget specialistområde, psykiatrin?
– Psykisk ohälsa är ett globalt problem som på många sätt ser lika ut mellan länderna. Sjukdomsbördan är ungefär lika stor oavsett landets inkomstnivå. Överallt har vi fler patienter som behöver vård än psykiatriker som kan ge behandling och söker därför efter bättre sätt att ta hand om patienterna. Här kan vi lära av låginkomstländer som ofta tvingas hitta mindre resurskrävande sätt att öka tillgången till behandling. Också när det gäller beroendesjukdomar är Sverige på ett utvecklingslands nivå eller sämre, sett till sjukdomsbörda. Vi har liknande beroendeproblematik som många andra länder men högre tillgång på grund av bättre ekonomi, vilket förstås förvärrar situationen. Mitt internationella arbete har öppnat mina ögon för det globala behovet av prevention, samt kostnadseffektiva insatser som är tillgängliga för de behöver dem mest.

Finns stora skillnader i psykisk hälsa globalt?
– Det finns skillnader, till exempel är traumarelaterad problematik som PTSD, depression och till och med psykossjukdom vanligare om ett land varit med om krig och masstrauma. Symtommässigt är likheterna oftast större än skillnaderna. En patient med till exempel manisk psykos har mycket lika symtom både i exempelvis Kongo och Sverige. Däremot kan lite lättare psykisk ohälsa se ut på olika sätt och kan sig ta sig mer somatiska uttryck i länder med mindre medvetenhet kring symtom på psykisk ohälsa.

Textansvarig: Maria Carlqvist, Nyhetsredaktionen, 010-103 76 28