Landstinget i Östergötland

Biologiska markörer påverkar långtidsöverlevnad

[2018-04-12]

Patienter som har bröstcancertumörer med vissa biologiska biomarkörer har mer nytta av antihormonell behandling än andra. Det visar Helena Fohlins avhandling från Linköpings universitet.

Bilden visar Helena Fohlin

– Förhoppningen är att på sikt kunna dela in tumörerna i fler undergrupper och undvika både över- och underbehandling av patienter, säger Helena Fohlin, statistiker i Region Östergötland och nybliven doktor vid Linköpings universitet.

Avhandlingen studerar effekter av behandling och andra faktorer som påverkar prognosen hos patienter med olika typer av bröstcancertumörer.

Två viktiga tumöregenskaper

Två av de viktigaste tumöregenskaperna är hormonreceptorerna för östrogen och progesteron. Om tumören är både östrogenreceptorpositiv (ER+) och progesteronreceptorpositiv (PR+) har patienten på lång sikt större nytta av antihormonell behandling jämfört med tumörer som har östrogenreceptorer, men saknar progesteronreceptorer (ER+/PR-), visar resultaten i avhandlingen.

– Den senare tumörgruppen (ER+/PR-) anses mer aggressiv och patienterna ges ofta tilläggsbehandling i form av cellgifter, som kan ge svåra biverkningar som följd. I denna patientgrupp är det betydelsefullt att identifiera fler undergrupper för att kunna ge mer målinriktad och skonsammare behandling, säger Helena Fohlin.

Om tumören är östrogenreceptorpositiv (ER+) eller progesteronreceptorpositiv (PR+) betyder det att cancercellerna har receptorer för östrogen respektive progesteron. Receptorerna kan ta upp signaler från dessa hormoner och stimulera cellerna att växa. För kvinnor med tumörer som saknar dessa receptorer inträffar de flesta återfallen inom fem år efter diagnos. Därefter sjunker återfallsrisken kraftigt. Men de flesta tumörerna är ER+ och i dessa fall har patienterna nytta av antihormonell behandling.

– Denna behandling kan antingen sänka hormonhalterna eller blockera hormonreceptorerna så att cancercellerna får svårare att överleva. På kort sikt är prognosen god, men trots behandling kommer i snitt var fjärde patient som efter fem år från diagnos lever utan tecken på återfall att få det inom ytterligare 15 år, säger Helena Fohlin.

Bra prognos på lång sikt

I studierna ser teamet att patienter med ER+ tumörer har bra prognos på lång sikt om det i cancercellerna finns mycket av ett protein som heter AKT2 och att betydelsen av AKT2 ökade ju fler östrogenreceptorer tumören har. De ser också att patienter med ER+/PR- tumörer och som varken har fått cellgifter eller antihormonell behandling har bättre prognos om cellerna innehåller mycket av proteinet RAB6C. Resultaten visade också att det finns undergrupper bland patienter med ER+/PR- tumörer som har större nytta av antihormonell behandling. Detta gäller för tumörer som innehåller mindre mängd RAB6C.

Även om det behövs ytterligare studier för att bekräfta resultaten, kan de i framtiden ha betydelse inom praktisk sjukvård, menar Helena Fohlin.

– Patienter som har god överlevnadschans även med minskad behandling bör informeras om nyttan respektive riskerna med behandling, medan andra möjligtvis ska rekommenderas mer intensiv eller förlängd behandling.

Avhandlingen "Long-term prognostic and predictive factors in hormone receptor positive breast cancer" lades fram av Helena Fohlin vid Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, den 29 mars 2018.


Textansvarig:
Maria Carlqvist, 010-103 76 28

 

Bröstcancer är en vanlig sjukdom som drabbar över 8 000 kvinnor varje år i Sverige. Samtidigt som allt fler kvinnor insjuknar har överlevnaden förbättrats. Femårsöverlevnaden är nästan 90 procent och tioårsöverlevnaden nära 80 procent. Många patienter lever alltså länge efter diagnos, men återfallen kan komma sent. Hur stor risk en patient har för återfall beror delvis på tumörens egenskaper och påverkan kan vara olika stark på kort respektive lång sikt.