Region Östergötland

Bättre överlevnad efter stamcellstransplantation

[2019-04-04]

Över tusen autologa stamcellstransplantationer och över 400 allogena stamcellstransplantationer har genomförts vid hematologiska kliniken, Universitetssjukhuset i Linköping. Överlevnaden har ökat i patientgruppen och teamarbetet i vårdlaget betyder mycket.

Stamceller prepareras inför en transplantation.Bilden visar Laina Högfors, Ulla Frödin och Carola Aberkane.

Det var 1991 som den första patienten fick en stamcellstransplantation vid hematologiska kliniken på Universitetssjukhuset i Linköping. Behandlingen syftar till att öka överlevnadschanserna för patienter som drabbats av livshotande blodcancersjukdomar.

På tre decennier har ingreppen blivit betydligt mer framgångsrika.

– En förbättrad, mer raffinerad diagnostik, bättre prognostiska markörer och framför allt bättre understödjande behandling bidrar till att vi i dag kan behandla patienter upp till 70 års ålder med allogen stamcellstransplantation med en klart förbättrad överlevnad. Samarbetet i vårdteamet är av avgörande betydelse för resultaten, säger Franz Rommel, verksamhetschef och överläkare vid hematologiska kliniken, Universitetssjukhuset i Linköping.

Ulla Frödin, Laina Högfors och Carola Aberkane är sjuksköterskor i vårdteamet som arbetar med stamcellstransplantationer. Vårdteamet består även av kurator, fysioterapeut, dietist, undersköterskor och läkare, som arbetar nära varandra kring patienten.

– Alla har en viktig funktion för att vården ska bli så bra som möjligt. Den stödjande behandlingen efter transplantationen har blivit bättre, och bidrar till att överlevnaden har ökat, säger Ulla Frödin, sektionsledare och kvalitetsansvarig för stamcellstransplantationer vid hematologiska kliniken.

Bråttom hitta donator

När en patient kommer med till exempel akut leukemi är det bråttom och planeringen för transplantationen och sökandet efter en matchande donator sätter igång nästan direkt. Laina Högfors är kontaktsjuksköterska och koordinator för stamcellstransplantationerna.

– När en allogen stamcellstransplantation ska göras tar vi först reda på om det finns syskon som kan donera stamceller, annars sker en sökning i nationella och internationella donatorregister. Genom att allt fler personer anmäler sig till det nationella Tobiasregistret, så ökar våra chanser att hitta en lämplig donator, säger Laina Högfors.

Många donatorer finns i Europa som är relativt närliggande geografiskt. Men det finns gånger när stamceller får resa över halva jorden.

När en donator har hittats transporteras de färska stamcellerna snabbt till Universitetssjukhuset i Linköping med kurir. Vid transplantationen får patienten först cytostatika och därefter stamceller, som överförs intravenöst med en tunn plastslang.

– Det är ett stort ingrepp för kroppen då hela patientens immunförsvar slås ut under de kommande veckorna. Det är då mycket lätt att drabbas av infektioner. Patienten isoleras när immunförsvaret är som sämst och ibland behövs även intensivvård, säger Carola Aberkane, sjuksköterska.

Behov av eftervård

Hela vårdteamets insatser behövs för att möta alla patientens behov under transplantationen. Den första tiden är det också svårt att äta och man drabbas av mag- och tarmproblem. Det är psykologiskt krävande för patienten och viktigt att följa behandlingsråden för att minska risken för komplikationer. Relationen med patienter och anhöriga är en viktig del i arbetet.

– Ofta har vi en långvarig kontakt med familjen och det är på många sätt en avancerad och fascinerande och vård att arbeta med där alla professioner bidrar till vården kring patienten, säger Laina Högfors.

Textansvarig: Maria Carlqvist, 010-103 76 28

 

Om stamcellstransplantationer:

Vid en autolog stamcellstransplantation används patientens egna stamceller som stöd för behandling efter höga doser cytostatika. Denna typ av transplantation ges i första hand till patienter med myelom och vissa typer av lymfom.

Vid en allogen stamcellstransplantation tas stamcellerna från en donator. Behandlingen används framför allt vid akuta leukemier, men med åren har fler diagnoser blivit aktuella för behandlingen. På 1960-talet avled patienter med diagnosen akut myeloisk leukemi inom några veckor eller månader. I dag blir runt 60 procent botade.