Region Östergötland

”Jag förstod nog inte själv hur fort allt gick”

Porträtt av Carola SkogwikEn patient med brutet ben visade symtom på covid-19. Då satte maskineriet igång. Det visade sig inte vara Östergötlands första bekräftade fall – men några dagar senare var viruset här.
– Då var det väldigt mycket adrenalin, det var spännande och vi i gruppen kände "det här kommer vi fixa", säger Carola Skogwik, verksamhetschef på infektionskliniken.

Januari 2020. Carola Skogwik minns hur man spänt följde utvecklingen om det virus som spreds i Kina. Kommer det att komma hit? Carola var involverad i en flygtransport från ett europeiskt land med svenskar som hade varit i Wuhan. Samma dag, 31 januari, kom det första bekräftade fallet i Sverige. I Jönköping.

Under februari fortsatte förberedelserna för att vara redo om covid-19 skulle få fäste.
Infektionskliniken drog igång med provtagning av personer som varit i områden i Italien där man identifierat smitta.

– Samtidigt som vi visste väldigt, väldigt lite om viruset var känslan att nu när vi förberett oss så mycket, måste det nästan komma en patient. Vi var verkligen redo! minns Carola Skogwik.

Några dagar in i mars kom en patient till akutmottagningen på Vrinnevisjukhuset med ett brutet ben. Inne på sjukhuset fick personen senare symtom som kunde vara covid-19. Maskineriet satte igång.

– Vi satte full mundering på personal, vi förflyttade patienten i kulverten, som inte tidigare använts till patienttransport, till infektionskliniken. Det visade sig inte vara corona, men vi fick testa vårt system lite och det funkade bra.

Nionde mars kom så det första bekräftade fallet i Östergötland. Sedan gick allt oerhört snabbt.
– Jag förstod nog inte själv hur fort allt gick, folk drog i oss från alla håll. Samtidigt var man stolt över att jobba. Det var väldigt mycket adrenalin, det var spännande och vi i gruppen kände "isoleringsvård kan vi".

Trycket med patienter ökade i en rasande takt. Att få uppleva så mycket svår sjukdom, och död, på nära håll var en stor utmaning.

– Vi är vana att arbeta med patienter som har en svår infektion och så utreder vi vad det är och ger behandling. Visst, människor dör hos oss också, men inte så många. Nu mötte vi patienter där vi inte hade någon behandling att sätta in, de blev inte bättre och då kände man sig både maktlös och hjälplös.

Efter en väldigt tuff första våg gick smittspridningen ned och under sommaren landade uppdraget för att få igång en mer storskalig provtagning på kliniken. Carola Skogwik räknade med att en andra våg skulle komma – men hon kunde aldrig tro att den skulle bli så intensiv.

– Nej, det kunde nog ingen ana. Vi lärde oss jättemycket av våren, nu hade vi läkemedel att behandla med som faktiskt hjälpte och vi kände oss ganska trygga med den vård vi skulle ge. Vi visste vad vi skulle göra och ungefär hur förloppet såg ut.

Carola försöker sätta ord på ett år som varit väldigt påfrestande för medarbetare som är i stort behov av ledighet och återhämtning.

– Jag var stolt över verksamheten innan pandemin, nu är jag ännu stoltare över alla medarbetare som slitit, hittat lösningar och gjort det bästa av en situation som varit så oviss.

Namn: Carola Skogwik
Yrke: Verksamhetschef, infektionskliniken