Region Östergötland

Olivia Landén – ”Vi i vården måste prata om sex och samlevnad”

Bilden visar läkaren Olivia Landén.

När Olivia Landén läste till läkare vid LiU fick inte ämnet sexologi något större utrymme under utbildningen. Nu föreläser 27-åringen själv på läkarprogrammet i Linköping och menar att sex måste få en naturlig plats bland frågorna när vård möter patient.

Som läkare är det mitt ansvar att ta upp frågan men tyvärr är det fortfarande ett ämne som många undviker eller saknar kunskap kring, säger Olivia Landén.

– Går det att prata om avföring i läkarrollen på ett avspänt sätt måste det gå att kunna göra det om andra tabuämnen – som sex och sexualitet. Vi är läkare, vi måste prata om svåra saker.

Olivia Landén säger det utan att egentligen lägga någon värdering i det. Det är världens självklaraste sak. När vi träffas är det bara ett par dagar kvar till hon ska göra sin AT-tenta. Därefter kan hon ansöka om sin läkarlegitimation. Olivia är utbildad vid Linköpings universitet (LiU) och arbetar på Vårdcentralen Kungshälsan i Huskvarna. Trots sin relativt unga ålder och att hon nyss själv var student, ger hon alltså också föreläsningar i det som för många kan uppfattas som jobbigt eller pinsamt att lyssna på eller prata om.

Bästa föreläsning

Och det är nog hennes inställning, att ämnet sex och sexologi är en självklarhet, som gjorde att hennes föreläsning "10 saker om sex – klinisk sexologi" fick utmärkelsen Andreas Rousseau-priset som årets bästa föreläsning vid läkarprogrammet på LiU 2017.

– Jag brinner för både medicin, sexologi och pedagogik. För mig är det en oerhört rolig och givande intersektion att jobba i. Att då få en sådan utmärkelse känns väldigt bra. Att få prata om sex och medicin och på så sätt föra utvecklingen framåt, både för utbildningen i sig och för läkarstudenterna som sedan kommer att komma ut i arbetslivet, är viktigt.

I motiveringen till priset står bland annat att "med enkla föreläsningsknep och stor ödmjukhet pratar Olivia om sex och sexualitet på ett professionellt och självklart sätt. Hon tar i ämnen som traditionellt inte hör hemma i läkarutbildningen, men som alla människor bär med sig." och att "hon hjälper studenterna till ett språk och ett sätt att närma sig ämnen som ofta ses som skamliga och pinsamma".

– Sex spelar en stor roll för vår hälsa. Skulle vi prata mer om sex med våra patienter tror jag att vi skulle kunna minska många personers lidande – och det är ju ändå vårt mål för vår profession i slutändan – att människor ska må bra, säger Olivia.

När hon började sin utbildning vid LiU blev hon snart också involverad i Kärleksakuten, ett initiativ där läkarstudenter arbetar med ideell sexualupplysning och som finns på de flesta platser i världen där det finns en läkarutbildning.

– Intresset för sexualupplysning har jag alltid burit med mig så det blev en självklarhet att engagera mig i Kärleksakuten. Där får man gå en typ av basutbildning och man delar också kunskap med varandra och åker sedan ut och föreläser, bland annat för gymnasieklasser.

– Ganska snart så stod jag framför en klass själv som 19-åring, och helt plötsligt var jag auktoriteten i ämnet. Jag kände direkt att upplysa och lära om sex och hälsa är någonting som jag verkligen brinner för.

Det fanns luckor

Olivia steg ganska snabbt i graderna och var under en period vice ordförande för föreningen i Sverige. I slutet av sin läkarutbildning såg hon behovet av att också dela med sig av sina kunskaper till sina studiekamrater. Sexologibiten saknades helt enkelt i mycket.

– Vi gick igenom hela psykiatriblocket utan att nämna att antidepressiva mediciner kan ha biverkningar på sexuallivet och under hela gynekologblocket nämndes exempelvis inte endometrios, så det fanns luckor.

Olivia började ligga på terminsledningen för att få hålla en föreläsning som ett standardmoment. Till en början fick hon inte så mycket gehör.

– Vilket jag förstår, jag läste fortfarande på utbildningen, man bör vara disputerad och så vidare. Samtidigt höll hon kvällsföreläsningar för intresserade, inte bara läkarstudenter utan även psykolog-, sjuksköterske- och lärarstudenter.

– Jag fick nästan alltid kommentaren "det här borde vara obligatoriskt", oavsett vilken typ av utbildning studenten kom ifrån. Och det är lätt att förstå, det är mänsklig kunskap som ligger alla nära till hands och det finns ett uppdämt behov av att prata om sex och sexualitet.

Till slut blev hon ändå rekommenderad och ett par månader efter det att hon själv lämnat LiU var hon tillbaka, fast den här gången på andra sidan katedern – något som alltså visat sig vara mycket uppskattat.

Varför är det ändå ett så känsloladdat ämne?

– Läkare är också människor, man kan vara rädd att tappa ansiktet inför patienten. Jag försöker trycka på att man inte behöver ha all kunskap på förhand för att prata om sex med sina patienter. Många som jag möter tror att det handlar om att ha kunskap om ett problem, därefter ha modet att tala om det och därefter kommer ansvar för patienten/problemet.

– Jag menar på att det är tvärtom. Först kommer känslan av att "det här är min patient", därefter modet att fråga. Kunskap kommer i sista hand, det går alltid att kolla upp eller be att få återkomma. Det viktiga är att känna ansvaret och modet – annars känner man hela livet att "det där kan inte jag" och ansvarstagandet för patienten kan därför lätt vandra runt mellan olika vårdprofessioner. Och Olivia menar att ämnet i sig gör att det också är lätt att ta upp i utbildningssammanhang.

– Folk tycker det är intressant med sex. Det märks när jag föreläser. Jag har vunnit så mycket genom ämnet från första början. Och det är ju en ynnest som utbildare, att på förhand veta att det finns ett brännande behov. Alla har en relation eller ett förhållande till sex – även människor som definierar sig som asexuella. Egna erfarenheter som är extremt känsloladdade. Och med det kommer att alla har sina egna åsikter eller laddade frågor.

Och ute i arbetslivet, hur ser situationen ut där?

– Som sagt, det finns en risk ibland att patienter kan bollas runt mellan olika professioner om inte ansvarsfrågan kommer i första hand. Och problematiken kring myten om mödomshinnans existens eller att antidepressiva läkemedel kan påverka sexlivet, som behöver lyftas rejält.

Något alla borde kunna

Att få öva på det fysiska mötet och samtala om tuffa saker eller ge svåra besked till en patient har utbildningen vid LiU varit väldigt bra på. Olivia nämner bland annat de gynekologiska proffspatienter som finns för att studenterna ska kunna träna på riktiga personer.

– Men att möta en proffspatient där scenariot handlar om ett sexuellt problem, har jag inte stött på.

Har du fått någon kritik för din föreläsning eller i arbetslivet när frågan om sex kommit upp?

– Jag har haft patienter som har reagerat negativt men då ligger det återigen på mitt ansvar att förklara varför jag frågar. Exempelvis frågor kring erektion och diabetes – blodkärlen i penis är en liten indikator på hur övriga blodkärl kan komma att må senare i livet – och då förstår oftast personen.

– Men det bästa är när jag får kritik för min föreläsning, när någon säger att "det här är för basalt". För så är det. Det här är verkligen något alla borde kunna.

Text: Daniel Windre. Foto: Kajsa Juslin.  
Artikeln har tidigare publicerats i tidningen Forskning och utveckling, våren 2018

Fakta Olivia Landén

Ålder: 27 år
Bor: Huskvarna
Yrke: AT-läkare, föreläser om sex och relationer, bland annat vid LiU och läkarprogrammet. Skriver krönikor för Läkartidningen. Aktiv inom RFSU Jönköping (just nu avgående ordförande).